Berätta om din bakgrund och hur du kom in på banan som smed, designer och konstnär.
- Jag är född och uppväxt på Fältskärsgatan här i Gävle, alldeles i början av Brynäs. Min pappa var polis, mamma var hemma. Jag var yngst av fyra syskon och då jag var 13 år började jag spela klarinett i gossorkestern. Efter avslutad skolgång hade jag tänkt mig att jobba med något finmekaniskt men det fanns inga sådana jobb, tursamt nog kan man ju säga så här i efterhand. Istället blev jag erbjuden en plats som lärling hos Gävlejuveleraren E. Johansson på Nygatan. Jag avlade gesällprov som guldsmed 1951 och därefter gjorde jag värnplikten på I14.

- Efter lumpen skickade jag in ett skissblock som arbetsprov till Konstfack och fick sedan som svar att jag var välkommen och att de rekommenderade mig metallinjen där jag började 1952. Tack vare att jag illustrerade artiklar och att jag spelade på diverse olika tillställningar kunde jag klara mina studier utan lån. Att få gå en konstskola som är som ett drivhus där man inte gör annat än ägnar sig åt det man helst vill göra leder till att man utvecklas fort. 1956 fick jag gesällbrev som silversmed och erhöll Stockholms Hantverksförenings stora silvermedalj. Den hade då inte delats ut på 14 år. Visst känns det roligt med sådana utmärkelser, men jag brukar inte bli så exalterad.

- Jag och min hustru Birgitta hade träffats 1955 då jag spelade dansmusik i Furuvik. Vi gifte oss 1957 och flyttade till Uppsala där jag jobbade på silverfabriken Markströms. Men jag trivdes aldrig där och i samma veva sökte man en konstnär till Orrefors som skulle efterträda Edvin Öhrström. De vände sig till rektorn på Konstfack som föreslog mig och i oktober 1958 blev jag nedbjuden till Orrefors. Jag blev alldeles betagen och tackade ja på stående fot. Flytten gick till Orrefors, jag arbetade som designer, blev så småningom designchef och vi stannade i tolv år.

- 1966 fick jag ett fint pris, Lunningpriset, och jag blev från och med 1968 under två års tid uppvaktad av den amerikanska firman Dansk Internation Design som skulle starta en ny division av cookshop-karaktär. För mig var det en enastående möjlighet då jag arbetade som ensam formgivare av 300 produkter för tillagning, preparering och servering av mat. 1973 kom produkterna ut på marknaden. Dansk hade sitt säte i New York men modellkontoret låg i Köpenhamn och vi letade därför hus i Skåne, men det kändes inte som hemma. Vi hade vid det laget fått tre pojkar; Mårten, Henrik och Gustav, och ville flytta hem till Gävle igen för att vara nära mor- och farföräldrar. Vi köpte ett hus på Domargränd som var det hus där Bobergfabrikens grundare hade bott. Fram till 1976 arbetade jag heltid åt Dansk med otaliga resor till New York och fortsatte sedan som frilans. Jag tog också upp jobbet vid Orrefors på frilansbasis. I källaren på Domargränd hade jag en silververkstad men flyttade hela verksamheten då jag först köpte Daleriks verkstad och sedan hela fastigheten i Gamla Gefle. 1977 öppnade jag, tillsammans med åtta andra silversmeder, galleriet Argentum i Stockholm. Senare öppnade vi ett galleri i Gamla Stan i Stockholm för guld, silver och glas dit de bästa konstnärerna och smederna kom. Jag själv hade fyra stora silverutställningar 1977 och 1979, 1983 och 1989. I slutet av 1980-talet öppnade vi galleri i huset i Gamla Gefle som min hustru skötte men som stängde för två år sedan efter 17 år.

Gunnar Cyrén har under åren fått många fina utmärkelser som exempelvis Lunningpriset, Kungastipendiet, Prins Eugens medalj och har även blivit utnämnd av regeringen till professor. Han har också gjort en rad hedersamma uppdrag som att designa glas och bestick till Nobelservisen 1991, liksom att formge medaljerna till friidrotts-VM i Göteborg 1995. Gunnar Cyrén finns representerad på flera museer både i Sverige och utomlands men den största utställningen finns på Länsmuseet i Gävle. Den så kallade Cyrénsalen har tagits fram i samarbete med Gunnar Cyrén själv, och här visas en unik samling av glas, silver, stål och plast. Besökarna kan se skisser och prototyper tillsammans med konstföremål och hushållsartiklar i montrar som Gunnar Cyrén också designat.

Trots att du haft världen som ditt arbetsfält har ni haft Gävle som hemort. Vad betyder Gävle för dig?
- Gävle är hemma och det finns en bekymmerslöshet i just det. Man känner till staden och vet att man trivs och eventuella nackdelar vet man också om så att de inte kommer som en överraskning. När vi flyttade hem till Gävle igen hade jag inte spelat saxofon på fjorton år men idag spelar jag bland annat i Gävle Big Band. Vi har ibland fått frågan varför vi inte valt att bo i Frankrike eller någon annanstans. Men när man reser så mycket som jag har gjort så är det viktigt att känna sig hemma där man bor. Man måste höra till - och det gör vi i Gävle.

På vilket sätt får du inspiration?
- Jag hävdar att det inte finns någon inspiration som kommer till en bara för att man är på en speciell plats till exempel, det handlar om att arbeta. Att jag ser ett höghus när jag tittar ut genom fönstret från mitt arbetsbord är oväsentligt. Folk vänder sig till mig om de har mitt formspråk i tankarna. Då vi träffas och jag får veta vad de tänkt sig, material, om det ska vara en serie, vad föremålet ska användas till och så vidare så får jag associationer som jag sen jobbar utifrån. Jag ritar dit och suddar bort och egentligen handlar det om att städa upp i skisserna för att få fram den slutliga planen.

Vilka drömprojekt och framtidsplaner och du idag?
- Man tror ju att det ska klinga av med jobb med åren, men jag får förfrågningar hela tiden. Jag har just avslutat en skulptur som pryder gården vid fängelset i Gävle och nu har jag visat skisser på en dopkanna i silver för Bomhus kyrka. Jag har sagt att jag ska göra en dopkanna som man reser från hela Sverige för att se. Jag drömde länge om att göra ett riktigt juvelerararbete och det förverkligade jag i och med ett halsband i rött och vitt guld med briljanter. Ett annat drömprojekt som jag har är ett järntorn som är tio, femton meter högt som skulle pryda en rondell. Jag har gjort en modell och presenterat idén. Vi får väl se om den blir verklighet.

Text: Kristina Hellerstedt Sundin, foto: Per-Erik Jäderberg

Bilder:
6197 omslag
6255/6234/6243 På Länsmuseet Gävleborg finns Cyrénsalen med en unik samling av Gunnar Cyréns verk. Allt montrar designade av formgivaren själv.
6209 I Gamla Gefle har Gunnar Cyrén sitt hem och sin ateljé. -När man reser så mycket som jag har gjort är det viktigt att man känner sig hemma där man bor.
6185 Visst har Gunnar Cyrén drömprojekt som han skissar på idag.