Marie hänger med Petter Söderberg i Berlin.
20/5, 2009 kl. 23:59Eberswalder Strasse tunnelbanestation. Människor skyndar ut från vagnarna, ut på perrongen. Tåget mullrar iväg igen och perrongen tystnar en aning, från avsatsen strax innan utgången hörs musik. Några vänder bort sina blickar, andra stannar till och lyssnar förtjust när de får syn på Petter Söderberg, en före detta Gävlebo som numera livnär sig som gatumusiker i Berlin.
- Jag var skitnervös första gången. Det är en speciell känsla att spela för människor som inte är där för att lyssna på mig. Vissa kommer fram och önskar låtar medan andra skriker att jag ska dra åt helvete. Allt kan hända när man står på ett sådant här ställe, men jag tror man utvecklas av det.
Men just spelandet i sig är inget nytt. Petter har spelat på en mängd scener tidigare. Medan han bodde i Gävle gav han ut sin första skiva med soloprojektet Chikan. En skiva som är inspelad och producerad i musikern David Lehnbergs studio i Gävle. Petter har även spelat i Gävlebandet Amical. Och det var genom turnéer som han upptäckte Berlin för första gången.
- Tyskland är ett grymt ställe att spela i, säger han.
Så när han förra sommaren kände att han ville flytta så blev det Berlin. Då hade Petter redan lämnat Gävle för ett par år sedan och bodde i Göteborg. Att han tog detta flyttbeslut är inget han ångrar.
- Jag älskar Berlin! Det finns mycket större acceptans för gatumusik och kreativitet här. Det är tillåtet att gå utanför ramarna, hela den här staden har den inställningen, jag känner verkligen det.
Och just det ser han som en av de stora kontrasterna till Sverige. Att kunna leva på sin musik på det sättet är ingenting han tror skulle fungera i hemlandet.
- Folk är ännu mer skygga och har taggarna utåt där, så det skulle aldrig funka att köra den här typen av musik i tunnelbanor. Det känns som att det är lättare att pussla ihop sin egen tillvaro här med olika jobb och spelningar. Och det är billigare att leva i Berlin.
Under de kyligaste vintermånaderna har Petter Söderberg haft ett annat extrajobb, på ett callcenter. Det är svårt att spela gitarr när fingrarna blir stela av kyla i den öppna tunnelbanestationen. Men nu är det musiken som står för inkomstkällan igen och han lyckas dra in omkring 500 kronor på en dag, vilket knappast är en genomsnittslön för en gatumusiker. Men Petter är speciell. Det märks direkt när han tar fram gitarren och sjunger ut ordentligt, låter betongavsatsen bli hans scen. Han låter sig inte slås ner av de många människor som bara hastar förbi honom och ignorerar det öppna gitarrfodralet med skivor, pins och plats för mynt. För det är ändå många som visar sin uppskattning och skiner upp när de ser Petter spela.
- Jag tror de gillar att jag kör på med min grej, att jag inte sitter hopkrupen på en stol med gitarren och småsjunger lite.
Och spelandet har gett resultat, inte enbart för att få in pengar till mat och hyra. En agent till ett reklamfilmbolag upptäckte honom i spelandets stund och Petter fick vara med i en reklamfilm. Och han har fått nya kontakter som gett honom spelningar i Berlin med Chikan.
- Jag ville utveckla mitt musicerande när jag flyttade hit och det har jag gjort. Jag har verkligen fått öva min scenpersonlighet genom att spela så här.
Och han har även skrivit många nya låtar, som han ständigt får chans att prova, på en förvisso flyktig publik, men dock ändå en publik.
- Man lär sig vilken sorts låtar som funkar att spela så här. Det går inte att spela lågmälda låtar, de försvinner i allt muller.
Förutom sina egna låtar så spelar han mycket av Billy Brag och Paul Westerberg, och band som han lyssnar på för stunden.
- Jag skulle aldrig kunna spela något jag inte gillar själv, säger han.
På söndagar är det marknad i Mauerpark, då byts betongen mot utomhusmiljö. Och där får han konkurrera mot betydligt fler gatumusiker. Men någon särskilt fientlig rivalitet råder ändå inte, flera har istället frågat efter samarbete med Petter. Men hittills är det inte någon som fallit honom i smaken, många spelar mer för att just tjäna pengar än för att de brinner för musikspelande.
- Jag skulle kunna göra det här även om jag inte tjänade några pengar, för det ger så mycket ändå. Men det kanske är först när man verkligen behöver pengar som man tar tag i det, säger Petter Söderberg.
Marie Björk
Lyssna på Petter Söderberg:
http://www.chikan.se
http://www.myspace.com/chikanmusic
Vem vill du läsa om i nästa nummer, mejla dina förslag till bjork.m@hotmail.com.
Denna artikel är publicerad på Konstmagasinet via SvenskPress.se.
Se villkor här »
Kommentarer
Ingen har ännu kommenterat denna artikel, du kan bli den första!