– Jag har konstnärskapet i generna från min mammas sida, berättar Johan Thunberg. Redan när jag var liten och mamma behövde en stund för annat så satte hon mig med färg och penslar så sysselsatte jag mig länge med det. Det var ju pennor, kritor och vatten­färg som för alla andra barn, men när jag var åtta, tio år började jag syna andra konstnärer för att se hur de byggt sina målningar, jag lärde mig själv på det sättet. I och med att jag är uppväxt i Oslättfors med sin fantastiska miljö blev jag också tidigt inspirerad av naturen. Jag brukar säga att jag missade många tjejer och moppar i tonåren för då började jag verkligen se med nya ögon i konstens värld. En sjökant eller en åker, jag studerade verkligen naturen och målade på kvällarna efter skolan, då var jag nöjd och tillfreds. Allt eftersom jag målade, lärde jag mig nya saker och vågade experimentera mer. Men framför allt lärde jag mig tålamod.”

Konsten var en passion
Efter gymnasium och diverse ströjobb kände Johan att han ville fortsätta inom konsten på allvar. Genom att visa upp sina alster kom han in på en konstskola trots att ansökningstiden redan gått ut. 1974 började han så på konstskolan på Åkargatan i Gävle som var en utbildning genom Västerbergs folkhögskola. Efter två års studier jobbade han som bildlärare och läste sedan vidare ytterligare ett år. Fram till mitten av 1980-talet arbetade Johan Thunberg som bildlärare vid Perslundaskolan i Ockelbo men under sin lediga tid satsade han 100 procent på den egna konsten. Redan 1975 hade Johan Thunberg sin första utställning på Svarta Katten i gamla Gävle. Under 70-, 80- och 90-talet följde många utställningar på gallerier i Gävle och Stockholm. Under 13 år medverkade han även vid Länskonst, jurybedömda utställningar på museer i länet. Flera offentliga förvaltningar som kommun och landsting köpte Johans konst som utsmyckning av sina lokaler, bland annat Strömsbro hälsocentral.
– Arbetet som bildlärare var mitt levebröd för att betala hyran och maten, säger Johan, men konsten var min passion som jag drömde om att leva på. Till slut blev det verklighet. För mig som är uppväxt med lugnet i en by, med hästskit på vägarna och färgerna och dofterna i skogen och marken var det naturligt att utveckla naturmåleriet. Det var framför allt det som jag ville ge mer tid. Jag ser bilder överallt när jag är ute, stannar till och tittar och tänker att det här skulle jag vilja måla. Så samlar jag på några sådana platser och sen åker jag tillbaka och målar. Det handlar om att utveckla bildseendet och att lära sig stanna upp och se. En och samma plats ger dessutom helt olika intryck och bilder vid olika tider på året och i olika ljus. Det är det som är så fascinerande med naturen för en konstnärs ögon.

Utställningar i USA
I början av 2000-talet bodde Johan Thunberg i ett radhus i Sätra. En granne kom över och fikade och de pratade om Johans konst som grannen fascinerades av. ”Du måste ju ställa ut i USA” sa grannen och gav Johan ett telefonnummer till en kvinna – Eva Rydåker – i Minneapolis. Telefonsamtalet resulterade i att Johan skickade över 20 akvareller till USA och sedan var det bara att vänta.
– Månaderna gick och jag hann bli lite fundersam innan Eva ringde upp. Hon hade visat mina målningar för kommittén vid svensk-amerikanska institutet och berättade att jag var välkommen dit för att ställa ut min konst. Det kändes fantastiskt, som att vinna på lotto! Utställningen var 2001 och de sålde fyra tavlor redan då de packade upp dem. Tavlorna ställdes sedan ut i en utställningshall som hette Kaffestugan där man faktiskt fikade samtidigt som man tittade på konsten. En svenskättling, John Norton, besökte utställningen och såg att vissa av akvarellerna kom från Bönan och Utvalnäs. Det visade sig att hans släkt som hette Nordin, fem generationer tidigare hade utvandrat från Hille. John Norton blev intresserad och ville att mina målningar skulle fortsätta visas i USA. Kontakten med John Norton var starten på 15 mycket uppmärksammade utställningar på olika ställen runt om i USA. Tre gånger har Johan Thunberg själv åkt över till USA, bland annat då han var inbjuden till Jenny Lind-kapellet i Andover vid Bishop Hill – kapellet som i sin interiör är en kopia av Oslättfors kyrka som Johan Thunberg varit mycket engagerad i. Johan skänkte en tavla av kyrkan som idag finns i Jenny Lind-kapellet. Då han var inbjuden som konstnär till svenskamerikanernas 150-årsjubileum i Rockford, Illinois, fick han ett personligt tack från dåvarande ambassadören i Washington, Jan Eliasson, för sin konsts betydelse.

Ateljé i Älvkarleby
– Det här är ju inte ens sånt man vågar drömma om, säger Johan Thunberg, så när man väl är där känns det helt fantastiskt. Att själv vara med på utställningar och ge besökarna en ”Gallery Walk” och få berätta om min konst inför en skara åhörare är väldigt roligt. Jag har hållit tal i kyrkor och på Rotary, varit med i TV och radio, och det är ju naturligtvis väldigt smickrande att intresset är så stort. Det är speciellt att komma till USA som svensk för att svenskarna har byggt upp så mycket där. 2008 är det en ny utställning på gång i Iowa då jag är inbjuden att delta i ett nytt akvarellmuseum. Samma år blir det också en utställning i Oslo. Dessutom finns det intressenter i New York, men där är ingenting spikat ännu.
Sedan juni 2006 har Johan Thunberg sin ateljé på Laxön i Älvkarleby och under påsken 2007 ställde han för tredje året i rad ut i Gysinge under Gästrik konst.
– Under Gästrik konst når jag en helt ny publik, berättar Johan Thunberg, besökarna kommer bland annat från Stockholm. Det är extra roligt när de också kommer tillbaka från år till år. I sommar ser jag också fram emot Laxöveckan och Fallens dag som lockar många besökare till Laxön. Första veckan i juli kommer jag även att hålla kursverksamhet i min ateljé och det hoppas jag blir en årlig tradition. Ateljén är öppen hela sommaren så att besökarna kan se mina tavlor. Precis som under min uppväxt har jag naturen inpå knuten på Laxön, med skogen och vattnet som är en stor inspirationskälla. Jag slutar aldrig att fascineras av det. För mig har naturen och konsten gått som en röd tråd genom livet och om jag inte ägnat mig åt det är det som om något har dragit och slitit i mig. Det är när jag får måla som jag känner mig hel.

Text: Kristina Hellerstedt Sundin, foto: Per-Erik Jäderberg
© SvenskPress.se
Får endast användas helt eller delvis efter godkännande av Johan Thunberg.

Se en del av Johans tavlor här: http://www.svenskakonstnarer.se/start/plus_gallery.php?chr=&aid=423