Det feta folket
8/9, 2007 kl. 19:54Chipspåsarna växer, vi blir fetare och skräpmatsproducenterna blir gladare. I ett fetmafixerat samhälle bjuder vi här på insiktsfulla visdomar och friterad Japp.
Jag anser att man kan dela in matbefolkningen i två läger – de som klarar av att ha en öppnad låda Aladdin hemma i flera veckor och de som inte klarar av det. Min vilda gissning är att de flesta människor, undertecknad inkluderad, tillhör den senare kategorin. Jag tror också att större delen av denna kategori hanterar sina gastronomiska lustar, bl.a. genom att inte alltid ha en oöppnad låda Aladdin hemma. De två kategorierna kännetecknas av total oförstående inför den andra kategorins beteende. I den första gruppen finns de människor som skakar på huvudet och säger ”jag förstår inte vad feta människor gnäller om…det är väl bara att äta mindre????”. Själv minns jag när jag och en väninna för många år sedan under ett frosskalas erbjöd en tredje väninna några chips och denna tredje väninna sa: ”Nej tack, jag är inte hungrig”. Jag och min väninna gapskrattade oförstående – vad har chips med att vara hungrig eller inte hungrig att göra? Nej, tillhör man kategori två så bör man lära sig att undvika frestelser och ständigt påminna sig själv att man inte kommer att må bra om man äter upp resten av pralinerna och att man kommer att vakna som en mycket gladare människa i morgon om man i stället äter ett päron. Dessutom så är det ju faktiskt så att det bara är de första två eller tre bitarna som är riktigt goda.
Varför är det då så dumt funtat att smör och socker är så vansinnigt mycket godare än morötter och knäckebröd? Jovisst, ursprungsmänniskan var tvungen att äta alla kalorier hon kunde komma över, så hon utvecklade en svaghet för energirik föda, men man tycker ju att sådana egenskaper skulle ha gnuggats bort med evolutionen. Det har naturligtvis också, utöver det faktum att fett och socker faktiskt är gott, väldigt mycket med psykologi att göra. Störning i den orala fasen, skulle kanske Freud säga, medan de som har överdriven kontroll på sina matvanor hade det jobbigt under den anala fasen. Förbjudet är gott, såklart. Ju mer man rotar och bökar och snackar om det där med mat, desto mer besatta blir vi av mat och desto svårare blir det att låta bli den där Aladdinlådan.
Vår omgivning är idag full av farliga frestelser och inte är det dyrt att bli fet heller och det är väl därför man pratar om fettskatt. En sak är dock säker – om en sådan skatt introducerades i Skottland så skulle folket där behöva jobba övertid för att kunna unna sig den specialitet som det har skrivits så mycket om i brittisk press – the deep fried Mars bar (den friterade Jappen). Att äta chokladbitar som doppats i frityrsmet och friterats måste vara något av det mest fetmaframkalland som finns. I Skottland finns också Scotch eggs (hårdkokta ägg inbakta i köttfärs, rullade i ströbröd och friterade), friterad pizza (jo, det är sant) och en väldans massa människor med hjärt- och kärlsjukdomar.
Fett och sött är som sagt gott och känner du nu hur det knorrar i gottetarmen och är lite nyfiken på den där kalorispäckade friterade jappen, så har du receptet nedan. Om du vågar.
Friterad Japp
4 personer
Ingredienser
4 dubbla Japp (eller annan chokladbit) – kylda i kylskåp
Olja att fritera i
1 ½ dl vetemjöl
1 ägg
½ tsk bikarbonat eller 1 tsk bakpulver
1 krm salt
1 dl öl
Rör ihop smeten – tillsätt ölet allra sist, så att du inte rör bort för mycket kolsyra..
Häll upp olja ca 1 dm upp i en stor kastrull. Hetta upp oljan tills den är så varm att en bit vitt bröd blir gyllenbrunt på 30 sekunder.
Doppa de kylda chokladbitarna i frityrsmeten och sänk ner dem i oljan, två åt gången.
Ta upp dem så fort de blivit gyllenbruna – det går väldigt snabbt.
Servera omedelbart med vaniljglass.
Denna artikel är publicerad på Konstmagasinet via SvenskPress.se.
Se villkor här »
Kommentarer
Ingen har ännu kommenterat denna artikel, du kan bli den första!