Få platser i Sverige har samlat så mycket av skulpturkonsten som i Borås. Den offentliga konsten är viktig för att väcka liv i stadsrummet, inte bara för att konsten blir tillgänglig utan för de frågeställningar konsten riktar sig till eller väljer att ställa.
Skulpturerna är mest koncentrerade till Borås Stadspark. På Sandwalls plats mitt emot parken lyfter Tony Cragg´s skrikande gula bronsskulptur i abstrakt expressionism fram i ett tämligen blekt område. Claes Hakes stående röda pregnanta granitkolonner och liggande runda slipade granitplattor ger rytm och känsla precis vid ån Viskan i stadsparkens västra del. Längre upp för Viskan, vid Knalletorget, finner man en av skulptören Fredrik Wretman gestaltad, 3,5 meter hög byst föreställande grönfärgad buddafigur placerad i åns vatten med ryggen mot biografen Röda Kvarns vita vägg. Platsen ger utrymme för kontemplation med det stilla vattnet vid betraktandet av den lugna ”Bodhi”. Anmärkningsvärda kontraster finner man några steg från buddafiguren. Frank Stella´s silverfärgade kaosartade skrotkomposition ”Catal Hűyűk” bryter av mot ett stramt funktionalistiskt hotell. Samma känsla upplever man av Eva Hild´s skulptur ”Wholly” vid Stora torget. En tunn, skör, silverfärgad meanderliknande skulptur upphäver tyngdlagen mot den omgivande arkitekturen.
Stadens arkitektur spelar ett växelspel med Borås skulpturer som känns inspirerande och framkallar nya tankebanor och perspektiv. Borås använder på så vis konsten att framhäva platser. Skulpturkonsten är medvetet platsspecifik och skapar liv och balans med det offentliga stadsrummet vilket gör Borås kulturellt intressant. Med 2010 års skulpturfestival har Borås stad vågat ta risken, eller möjligheten, att låta den offentliga konsten utmana betraktaren mer än tidigare.

Av Ulf Ljungberg Göteborg 2010-06-28
Konstkritiker