Tack för att januari och februari äntligen är förbi! Det finns inga mer sorgliga månader. Total stiltje på nöjesfronten. Som en enda lång suck efter julhelgen. Men nu börjar det hända grejer igen. Konserter och andra galej tar fart och jag får nästan svårt att få plats med alla aktuella gäster som jag vill ha med i mitt program. De som har imponerat på mig mest den senaste tiden är ännu en gång våra lokala stjärnor. Vad är det för anti-jante och patriotisk kärlek jag har drabbats av?! Eller, den lokala stoltheten har i för sig funnits sedan länge, men jag förvånas över att den aldrig slutar upphöra.

Men det är faktiskt inte bara jag som ser Gävle och Gävleborgs guldkorn. DN hade nyligen en riktig hyllningsartikel till Folkteatern i Gävleborg och dess pågående föreställningar; Svenhammeds Journaler och Sin ensamma kropp. Naturligtvis har skådespelarna bakom dessa föreställningar varit med i mitt program. Folkteatern är väldigt fina att ha att göra med. Utan tvekan ställer de upp på mina önskningar att göra lite radioteater när de ändå är på plats i studion. Jag försöker alltid att ha med teater, som ett sätt att göra mitt program så kulturellt brett som det bara går. När jag har med saker som Melodifestival, konst och teater i samma program – då är jag nöjd! Då har jag lyckats överlappa den där glipan som jag tycker att det så ofta kan bli när man ska dela upp saker i kultur (det lite finare) och nöje (det lite fulare). Nu tycker ju naturligtvis inte jag att det ena eller det andra är finare eller fulare, men det existerar tyvärr ett sånt synsätt.

Lika givna som Folkteaterns ensemble är i mitt program, lika välkommen är Babsan. Mötet med Lars-Åke ”Babsan” Wilhelmsson blev faktiskt lite extra minnesvärt. Han inledde intervjun med att utropa ”Vad fin du är, den finaste radioprataren jag har träffat!”. Lars-Åkes kommentar var en komplimang i all välmening, men hans överraskade utrop kan ändå hänga samman med begreppet ”radioutseende” som förmodligen någon på tv har myntat. Som tyder på att radiopratare kan se ut lite hur som helst för att de ändå inte syns. Själv klär jag alltid upp mig lite extra inför radiosändningen, gärna matchande med dagens tema. Så det var roligt att Lars-Åke uppmärksammade att jag hade dragit på med lite extra puffärmar och stora pärlhalsband dagen till ära då vi skulle snacka schlager!

Andra minnesvärda möten i studion var förstås när John Lindberg Trio tittade förbi inför sin releasespelning på CC-puben. Vilken rysligt bra trio de är dessa grabbar. Jag fick till min stora glädje önska en av låtarna som de spelade live i studion: ”Runaway Train”, vilken rockdänga! Nyligen kunde man se dem på Kulturnyheterna i SVT och fler program väntas, så det känns bra att de har gjort avtryck i mitt program innan de drar vidare! Det är mycket bra som börjar på P4 Gävleborg faktiskt. Som karriären för Itchy Daze till exempel, som vann vårt musikpris och sen snurrade vidare med P3-hits och flera priser på Local Heroes Galan. Men nu är det nog dags att lämna plats för några utsocknes stjärnor, det finns en del de som besöker oss i vår. Jag håller tummarna för Johnossi, Tove Styrke, Petter och September som gäster i kommande program!
Marie Björk