Handlingarna tas emot andäktigt, man hittar en plats att sitta på och börjar nyfiket bläddra. Drygt 50 personer har kommit till Hälsinglands museum den här kvällen. Det är spänning i luften.

Mest pirrig av alla är nog Cecilia Olsson, manusförfattare och regissör till 1721. Hon hälsar alla varmt välkomna å hennes och producent Ulrika Beijers vägnar, och säger sig vara överväldigad över att så många kommit.

- Vi är måna om att knyta bra folk till oss!

Ett förlösande skratt utbrister och några nyckelpersoner i projektet presenteras. Rickard Nilsson, kompositör till den nyskrivna musiken, Sophie Knapp, koreograf och Tini Warg, kostymör.

Medan Rickard, Sophie och Tini delar med sig av tankarna kring musikteaterföreställningen, förflyttas gruppen bakåt i tiden, till den där försommarkvällen 1721 då det mest dramatiska dygnet i Hudiksvalls historia tog sin början.

Rickard berättar om hur den unga Anna möter ryssen Gregorov, blir blixtförälskad trots att han tillhör fienden, och lämnar allt för att följa honom. Hon ses som en landsförrädare.

- Hon har kysst honom så folket har sett det. Det är ett jättehäftigt tema att skriva musik kring!

Sophie tar oss med in i den lilla stadsbilden (regissören, som själv härstammar från Forsa, påpekar glatt att det på den här tiden fanns fler invånare i Forsa än i Hudiksvall), men också ut till landsbygden och Hög. Där, i en grotta, utspelar sig en hel del av dramatiken, för där gömde sig folket för att inte bli dödade av ryssen. Vi får besöka Djupestugan, den så kallade Rysstugan, som klarade sig undan ryssens härjningar och finns kvar än idag. Och vi är med om ett gästabud i Oppegården, som också klarade sig undan bränderna.

- Vi ska jobba med två stora väggar, med djup och lager. Scengolvet har en lucka för skatten och fartygens segel. Vi ska ha fläktar och eld och försöka skapa en tredimensionell känsla.

Tini fyller på med tänket kring kostymen. Hur parkourkillarna från den lokala gymnastikföreningen, som ska gestalta en människa och häst i ett, kommer att bära speciella kläder med detaljer som för publikens tankar till stridande hästar och kosacker.

Så börjar genomläsningen av manus. Några roller är redan tillsatta. Olov Broman spelas av Östen Eriksson. Major Faber av Olle Hillström. Kyrkoherden Justus av Jens Kristensen. Den unga Anna Broman av Kajsa Benett. Den olyckligt käre Pär av Jesper Nilsson. Hans rival, ryssen Alexander Gregorov av Micke Olofsson. Den livsnjutande åkaren Anders Jonsson från Hålsjö av Petters-Börje Olsson. Fredrik av Thomas Hedengran. Anna Strand av Tua Eurén. En av kvinnorna i grottan, Margit, av Ingela Söderlund.

Andra roller tilldelas temporärt efterhand av Cecilia. Första och andra akten läses igenom i ett svep, ingen vill pausa. Handlingen växer fram i scen efter scen. Alla är djupt koncentrerade. Ibland kommer spontana kommentarer som lockar till skratt:

- Kan DU vara bonde?
- Stödord? Du menar väl stönord!

När Jens och Petters-Börje läser dialogen om hur kyrksilvret ska gömmas, skrattar alla åt det makabra i handlingen och deras inlevelse. Tydligen har det gått till så som det berättas i verkligheten också.

Efter två timmar är manuset genomläst. Spontana applåder och kommentarer:

- Det känns genomarbetat, med en bra blandning av allvar och humor.
- Jag känner stort förtroende för musiken, och stor spänning!
- Det är tydliga karaktärer, jättebra!
- Det kommer att hända mycket!
- Och nog blir det tre timmar..!

Nu kommer repetitionerna att sätta fart. Och direkt efter vårens samlarmässa i ishallen får 1721 tillträde till ishallen.

Premiären äger rum den 22 maj, samma datum som ryssen lämnade det eldhärjade och svårt sargade Hudiksvall.